Ibland bara måste man - läsa en bok om igen.
elIgår fick jag tillbaka en bok som jag lånat ut till en kompis.
En alldeles överbra bok.
Jag hade tänkt ge den till mamma direkt så hon kunde lämna tillbaka den till bibblan (hon jobbar där).
Men..j.ag var bara tvungen att läsa, bara lite i början av den igen, och när jag efter några timmar försjunken i boken skulle släcka insåg jag att jag redan hade kommit halvvägs, igen.
Det var konstigt, jag brukar inte läsa om böcker, kan överhuvudtaget inte komma på en enda gång -före denna- jag har gjort det.
Och den är fortfarande lika bra.
Det finns allt (som en bra tonårsroman ska ha). Humor, mer humor, kärlek, trassliga vänskapsrelationer, överbeskyddande föräldrar och "the new boy phenomenun".
Jag brukar inte tycka om böcker med den stämpeln, tonmårsroman.
Det brukar bli så sliskigt "jag kommer allt ihåg hur det var att gå i högstadiet, jojo".
Och allt som händer på 300 sidor är att huvudpersonen (tjejen) blir osams med sin bästa vän över en kille som vännen vill ha.
Hon får honom i slutet såklart. Och blir sams med sin bästis.
Men den här är fin.
Läs den.
Sen tar vi berlin är lika bra.
Men inte så rolig.
Men fin, så fin.
